Som ni vet hade vi förra årets årsmöte en förfrågan om vi här i Berga ville bli vänot till Berga i Spanien.
Frågan hade kommit från Spanien via utrikesdepartementet och kommunen.
Brevet löv så här: Vi uttalade oss då positivt och samtidigt frågade vi kommunen om de ville ställa sig som garant för oss eftersom vi i Samhälls-föreningen har så små möjligheter i sådana här sammanhang. Som svar från kommunen fick vi följande protokollsutdrag: Arbetsutskottets O S V
Det var alltså kommunen som skötte de här första kontakterna. Sen dröjde det tills i jannuari i år. Då fick samhällsföreningen en ”sändning” från Spanien. Innehållet ser ni här på tavlan. Den stora boken var också med. Brevet som var ned lyder, översatt till svenska, ungefär så här. Det var o s.v
Den 18/2 ringde en man från Spanien. (En svensk som var där och studerade katalansk språket) Det verkade som om man hade lite bråttom med att få veta hur vi ställde oss.
Vi det samtalet passade jag på att fråga lite granna. Läs på baksidan av brevet.
Brevet och innehållet i telesamtalet behandlades vid samhälls-föreningens styrelse den 24/2 där vi kom överens om att per brev omgående svara och meddela vår positiva inställning till fortsatta vänortskontakter. Vi sa också att vi ville skjuta på besöket då det kom lite för hastigt uppå. Vi sa också att de som skall åka bör vara bergabor pluss förslagstvis kulturchefen Kerstin Brodin. Bergaborna bör ju då rimligtvis få tid att utse sina representanter. Jag skrev ett förslag och lämnade över till sekreterarn och brevet vi skickade löd så här:
Med stort nöje o s v
Medan brevet var på väg ringde man återigen frå Spanien och ville veta hur vi beslutat. Det var tydlingen inget fet på intresset. Och det är det väl inte från vår sida heller antar jag.
Jag har gått och tänkt på en sak de senaste dagarna. Ibland är det som om vitt skiljda händelser ändå har en gemensa nämnare. Här sitter vi i vårt lilla Berga och samtalar om väskap och förståelse mellan två småplatser i två olika lander. Då inträffar en händelse på ett helt annat plan. En händelse som genjuder över en hel värd. En händelse som vittnar om oförståelse oförsonlighet och hat.
I dag säger en hel värld. Den utveckling som nusber vill vi absolut inte ska försatte. Vi måste till varje pris försöka att förstå varan. Annars kommer vi att förgöra oss själva.
Vi bergabor har väl inte möjlighet att arbeta på den nivå som Olof Palme gjorde. Men varför inte fatta den hand som nu räcksos från Berga nere i Spanien.
Hur skall det då ske. Styrelsen talade vi en del om det här. Vi tyckte det borde gå att skapa kontakter mellan t. Ex. Skolorna och mellan olika föreningar och grupper i våra samhällen.
Vi får ju skriva på svenska om vi vill så översätter de det till spanska. Så kan ju ungdomen nu för tiden engelska. Och många äldre lär sig ju också engelska. Varför inte nytja kunskaperna till sådana här kontakter.
Egna tankar. Kanske man kan byta något handarbete på våra föreningsauktioner. Kanske våra trädgårdar kommer att ha blomster där fröna kommit från vänner i Spanien. Skall det vara precis omöjligt att skicka några telningar ifrån våra fönsterpelargonier till våra vänner där nere.
Jag vill inte påstå att det är särskilt praktiskt. Det är ju mycket enklare att vi sätter var och en våra telningar och tiger som muren och inte låtsas om någon ting. Det är ju praktiskt. Men det är inte lika roligt. Och det främjar inte vänskap och förståelse. Jag vill nog påstå att ett sådant handlingssätt främjar egoism o inkrökthet. Det är möjligt att jag står här och pratarvi nattmössan. Men nog skall vi väl kunna hitta på mågot sätt att utvekla vänskap våra platser emellan.
Nu vet vi lite hur saken ligger till. Nu finns det ju olika utvägar. Vi kan ju redan nu säga Nej Tack. Ni får söka edra vänner på annat håll. Vi kan också säga. Ja tack. Här har du min hand. Nu skall vi hjälpas åt att vara vänner. vi två. Våra båda Berga. Båda våra länder. Ja, en hel värld. Vi kan inte göra allt. Men vi kanske kan göra något.
Det rinner mej en sång i minnet som söndagsskolan brukar sjunga. Vi sätter oss i ringer och tarbvarann i hand. Vi är en massa syskon som tycker om varann. För Gud är allas pappa, och jorden är vårt bo. Vi är vän med alla, på jorden må ni tro.
Det påstås ju att man skall ha vissioner här i livet. Det här tycker jag är en hög vission. En sats som vi har hört många gånger de sista dagarna är ju den här. ”VI GER INTE UPP”. Vi försöker i den mån vi kan. Om det är att vi vill vara vänner med människorna nere i Berga i spanien, då förelår jag att vi reser oss upp. Utropar . Härmed förklarar jag Berga i spanien för vänort till vårt Berga. Klubbslag.
Av Erk Johansson Berga Samhällsförening Ordförande
